Om utseendehets och friluftslivet

Läser det Angeliqa (som driver Vandringsbloggen) skriver om huruvida en vandrare egentligen kan ha lovehandles, om prestationskultur och utseendehets. Inlägget är extremt viktigt och upprörande. De kommentarer som hon har fått av någon gubbe  är så urbota intelligensbefriade och förolämpande att jag ser rött. ”Har du fysik för att vandra?”, ”du ser inte ut som en vandrare”.

När kom utseendehetsen och viktfixeringen in i friluftslivet?  Jag har så länge velat och intalat mig att friluftslivet är den fristad där vi kan andas, komma undan och bara vara oss själva. Bortom sjuka ideal och hets, där en kvinnas kropp inte blir granskad och bedömd. En helig plats där det viktiga är en kärlek till natur och aktiviteter i naturen. Att man är fri där ute. Att det handlar om att må bra och göra bra. Men så är det inte.

Att kommentera någons kropp handlar enbart om att förminska. Angeliqa frågar om manliga vandrare/äventyrare får samma sorts besiktning av sina kroppar. Jag betvivlar det starkt. Hur ska våra yngre generationer kvinnor lära sig att tycka om sina kroppar, känna att de duger – om den vuxna generationer ska ifrågasätta och peka ut ideal?

Det friluftslivet alltid har lärt mig är att jag duger, att jag till och med är ganska bra. Mina långvandringar på Camino de Santiago och GR 20 har visat mig att min kropp håller och orkar, trots att jag inte tränar systematiskt varje dag, trots att jag älskar kanelbullar, trots att jag som yngre sa att kroppen inte dög. Men det spelar ingen roll hur långt man vandrar, hur hårt man klättrar eller hur jäkla bra man är på att laga mat på stormköket – och det spelar absolut ingen roll hur man ser ut när man gör det. Det viktiga är hur man känner det. Att man mår bra i en kropp som ens orkar vandra i bökig terräng, att man har ett hjärta som bankar lite extra hårt när man blickar ut från ett fjäll, att man tycker om känslan när ens händer värms upp över en eld eller att man har en själ som mår extra gott under en natt i tältet. Om någon mår bra av friluftslivet så är väl det egentligen det enda som spelar någon jäkla roll? Och det är den känslan som ska spridas till våra fellow frilufsare, det är de känslorna vi ska dela med oss av, inte åsikter om hur en vandrings-kropp egentligen ska se ut.

hets

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s