Jag är värd en omväg

Ni vet de där stressiga dagarna när jobbet liksom lägger sig på en hög som absolut inte krymper, utan snarare växer? Så  har det varit nu de senaste dagarna. Men nu känner jag ett härligt pirr i magen, för högen krympte precis avsevärt. Jag ska iväg på en resa över helgen (till soliga berg!) så det känns skönt att kunna beta av grejer innan. För väl i bergen vill jag bara ha bergen i såväl synfält som i tankar.

Jag har inte alltid varit så bra på att hantera stress. Blev ännu sämre på det förra året och försöker nu febrilt hålla min stresskänslighet på en okej nivå.  Mina bästa knep för det är:

* Simning. Jag vet inte vad vattnet gör med mig, men det får både kropp och huvud att slappna av något oerhört. Meditativt. Jag har nästan enklare att komma ned i varv av simning än av yoga. Förr kunde jag hoppa över simning eller träning när jag hade mycket på skrivbordet. Det gör jag aldrig längre. Simning är min treat, något jag ger mig själv. Min chans till att ladda om.

* Tyst promenad. Har slutat lyssna på musik och podcast när jag promenerar för att liksom vila huvudet från intryck. Försöker istället ta in naturen runt omkring mig. Vi har ju ljud omkring oss hela tiden, varför måste jag ha mobilen till hands så fort jag får en lugn stund? Blir arg på mig själv för det där och övar på att göra en sak i taget. Promenerar jag så promenerar jag, äter jag så äter jag, kollar jag senaste avsnittet av Girls så gör jag just det, ingenting annat. Någon gav mig rådet att till och med planera in Facebook-tid, att ta tio min eller vad som för att liksom inte ”råka” hamna där när man egentligen ska jobba.

* Omvägar. Mellan stressiga möten och måsten tar jag omvägar för att få mer luft, mer ljus och mer rörelse. Oftast mer natur också, för jag gör vad jag kan för att omvägen ska slingra sig på skogsstigar eller vid vattnet. Detta är sannerligen min överlevnadsstrategi på flängdagar. Tycker att det ger en god känsla inom mig, att ta sig tid till en omväg, trots att det är mindre tidseffektivt. För att jag är värd en omväg.

Foto nedan från gårdagens omväg i miniskog – då jag både hann röra på mig, få en andningspaus och testa snygg ryggsäck till tidning. Utan att egentligen göra så mycket eller ha några särskilda ambitioner (mer än att gå)!. Ber om ursäkt för färgkombinationen dock.

omväg

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s